Då va det dags. Jag tar mig äntligen tid till att skriva ner hur Service & Co's Reseledarskola i Lloret de Mar, Spanien, va. Jag varnar redan nu läsare som tråkar ut sig av bara tanken på långa inlägg: detta är ett L Å N G T inlägg!


Så - from the beginning.
Att skolan är benägen i varmare breddgrader ger det pluspoäng direkt. Men eftersom jag gick vinterskolan så  va det ju inte direkt badväder men det va verkligen behagliga plusgrader så gott som varje dag. Vad gäller utbildningen i sig: det är I N G E T för klena själar. Jag trodde att det skulle var som vanlig skola fast lite tuffare. Oj så fel jag hade! Utbildningen är en stenhård militärskola! Det är intensiva skoldagar alla dagar i veckan i fem veckor, hela dagar mellan tidig morgon kl: 8.00 och kl: 22-23.30 på kvällarna. Efter det är det stora grupparbeten som ska göras på ledig tid (nätterna) och den totala lediga tiden under dagarna är max 2 timmar mitt på dagen för lunch. Tufft och krävande? Absolut! Roligt och givande? Absolut!

Under de fem veckorna jag var borta har jag lärt mig mer än vad jag gjort under hela mitt liv! Om jag trodde att jag kände mig själv innan så är det inget mot vad jag gör nu! Nu är jag *** superwomen! I CAN DO IT ALL! Ett motto som vi järntvättades med: Jag KAN, jag VILL, jag GÖR! Under utbildningens gång har jag varit såååå nära till ett mentalt sammanbrott, gått in i väggen, pressat min kropp till extrema träningsutmaningar, utmanat mitt phsyke och min mentalitet. Jag är inte samma Amanda som jag brukade vara. Jag är en helt ny människa efter det här äventyret.

Jag har utmanat mig själv till saker jag aldrig skulle gjort innan och jag har lärt mig massor. Det har varit riktigt jobbigt men jag har gått på glödande kol, gråtit inför 100 människor, haft fys-pass på militärnivå, jag har gått banor högt upp i träden, jag har gjort grupparbeten mitt i natten, jag har dygnat, jag har dansat med Tobias Karlsson, jag har träffat världsmästaren i att minnas och lärt mig minnestekniker, jag har träffat danska drottningens livvakt och övat krisberedskap, jag har lärt mig den nyaste versionen av livräddande första hjälpen, jag har umgåtts 24/7 men människor från olika bakgrunder - riktigt bra uppväxter till riktigt hemska uppväxer med alcoholism, misshandel och självmord, jag har arbetat i grymma team, jag har levt på kass Mc Donalnds/Burger King - mat i fem veckor, jag har schemalagt när jag ska hinna duscha, jag har tvättat för hand i badkaret, jag har träffat psykologer och gått igenom tre intensiva dagar med mental utmattning tillsammans med 70 andra människor, jag har lärt mig att jag kan göra allt, jag har lärt mig att prata inför riktigt stora grupper, jag har satt upp en fullt framförlig cabaret på 8 timmar med en lite grupp människor, jag har jobbat och bott tätt inpå människor jag fullkomligt inte tål och människor jag absolut älskar med hela mitt hjärta, jag har lärt mig grym diciplin, jag har gått igenom allt detta med halsfluss, bihålinflamation och förkylning, jag har saknat familj och vänner där hemma, jag har haft panikångest över löjligt tuffa prov, jag har sett klasskompisar bli hämtade med ambulans (ett flertal gånger under veckorna) på grund av den sjuka pressen vi utsattes för, jag har sett vänner göra det de aldrig trodde att de kunde göra, jag har lärt mig danska, skandinaviska och kan nästan prata norska, jag har tappat massa i vikt, jag har haft det värsta utbrottet av finnar jag någons upplevt, jag har överlevt, jag har växt som människa.

Under de fem veckorna har jag upplevt så mycket att jag säkert inte ens fått med mig hälften i det här inlägget. Jag har sett Barcelona, Camp Nou och många andra fina platser, jag har fått vänner för livet och det har varit jättekul trots att jag nästan gav upp många gånger. Jag är glad att jag gjorde det men inte en chans i helvete att jag skulle göra om det om jag fick chansen! Jag kan säga så här: om du tror att du vet vad du ger dig in på - så har du så fel! Tänk dig det tuffaste du gjort och dubbla det med 1000. En tjej på skolan hade gjort lumpen och hon tyckte denna utbildningen va hundra gånger värre...

Va beredd på att lägga ut pengar på saker du finner helt sjukt onödigt (skola står inte alltid för material till uppgifter och arbeten), va beredd på att ha the time of your life, var beredd på grymma utmaningar (10 personer åkte hem redan de första 11 dagarna), var beredd på vänner för livet, phsykisk press och helt sinnessjuka rutiner. Man visste aldrig som skulle hända. Allt kunde hända. Under en lektion blev vi tagna som gisslan och fick känna på hur det känns (och det va ändå bara på låtssas).

Det finns så mycket att berätta men jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, vill ni veta något speciellt så är det bara att lämna en kommentar så ska jag svara så gott jag kan!